När du tar mig ut på isen 
Fast du säger att den aldrig kommer brista
Så vet jag att den kommer att gå sönder
Du skrattar och ler, jag vet att du inte förstår
Snart kommer den spricka under mina fötter 
Försöker ta steg för steg, förtränga kylan under mig, den som jag snart kommer känna
Du förstår inte, att ta fler steg är mer än jag förmår
Jag vet att isen kommer brista
Jag kommer rasa ner i kylan under isen
Finns du där för att dra upp mig då? 

// karolinedfalk ♥

Här får ni en dikt på köpet också ;)

Ögonen stängs, men tårarna slutar inte falla.
Kroppen känns tyngre och händerna är kalla.
Droppe efter droppe som aldrig når slutet, skapar ett hav som jag faller i, där förvandlas allting till en stor tragedi.
Ett hav full av problem, sorg, brister, motgångar, besvikelser och smärta fortsätter att utveckas, fortsätter att växa.
Vattnet ökar, jag går till botten. 
Skriker, kämpar, gråter. 
Ropar efter hjälp men ingen är nära.
Utan dig vid min sida, kommer jag inte överleva.
Under alla mina barndagar var du alltid där, som solens finaste sken, då dina andetag blev svagare och en dag la blomman på graven.
Nu när jag behöver din hjälp, snälla vakna och visa mig livets rätta väg igen.
I mitt hjärta kommer du alltid finna en plats för dig och din fina själ som lämnade en stor tomhet efter sig.
Ta ett djupt andetag och kom tillbaka så jag kan gå i dina spår och lära mig livets stora gåta.
Behöver dig, här och nu, så tveka inte, räck ut din hand och mitt hjärta blir ditt.
Precis som den var förr ♥

// karolinedfalk ♥